“[Mårten Falks performance of] Matthew Peterson’s new Peregrinations [for solo guitar] from 2017 was wondrous, as it reflected refugee flight as well as a wandering, searching spirit by using all sounds imaginable.” (translation to English by composer)

https://www.sn.se/kultur-noje/en-av-landets-framsta-gitarrister-pa-besok/

EN AV LANDETS FRÄMSTA GITARRISTER PÅ BESÖK

När det välkända låter som första gången


Mårten Falk ses som en av Sveriges främsta gitarrister. Under lördagen gästade han gamla prästgården i Björnlunda.
Tänk att det finns en sådan gitarrist som Mårten Falk i våra trakter. Han tar sig an det välkända förstås men letar ofta fram det udda och har spelat in mycket redan på ett tiotal skivor. Och så kan han presentera sitt program kunnigt, lättsamt och lagom långt.

I lördags spelade han i gamla prästgården i Björnlunda. Det var andakt redan att komma in i den lilla salen med breda golvplankor av nött trä och lågt i tak, och njuta av hur ett enda instrument fyller rum och öron med det himmelska.

Modig måste han vara också som tar fram tre glömda ryska tonsättare som skrev för den sjusträngade gitarr som var så populär i Ryssland under första halvan av 1800-talet. Men det var värt att bekanta sig med namnen Sychra, Alexandroff och Vetrov, varav den förste var musiker och lärare och de andra officer respektive läkare.
Det vi fick höra kändes i stilen som internationellt gångbara stycken för adlig och borgerlig salong, sångbart eller dansant ofta i moll men det äldsta faktiskt som en lång etyd i allt tekniskt, som drillar, plingande flageoletter och snabba löpningar.

Mårten Falk är i dag en av få som dessutom har ett originalinstrument och som är modig nog att hantera dess stämning i terser. Det klingade fantastiskt, sprött och ljust, men verkade ibland motspänstigt när tonerna ligger andra ställen än vanligt.

Min beundran väckte Matthew Petersons nya Peregrinations från 2017 som med med alla tänkbara ljud vill spegla flyktingskap och ett vandrande sökande i livet.

Kärleken väckte Mårten Falk med två välkända preludier och dito betyder av Villa-Lobos och så Tárregas Alhambra-minnen som extranummer. Innerligt och fantastiskt på alla sätt, så som det lät som första gången.
FRIDE JANSSON

Comment